Skräckfyllt barnkalas
I Söndags var Amanda på barnkalas på Barnens Djungel.
Amanda är livrädd för vuxna människor som klär ut sig.
Har man barnkalas på Barnens Djungel så ingår det att man blir gratulerad av en jätteapa -
alltså en vuxen människa utklädd till Apa.
Amanda visste om detta, så hon satte sig strategiskt på yttersta platsen av kalasbordet så att jag snabbt kunde bära ut henne när apan kom.
När det väl var avklarat och Amandas andning gått tillbaka till det normala var det min tur att börjag hyperventliera.
Det största spindeln (och då pratar vi S T Ö R ST A) jag någonsin sett kryper på golvet under presentbordet.
Jag går med bestämda steg ut och ber att nån av de modiga (trodde jag !!) karlarna kanske kunde ta ut spindeln.
De tittade på den och vart lite skakis de också.....
Födelsedagsbarnets pappa började "jaga" spindeln med en plastmugg, och vid det laget var min tröja dyngsvettig på ryggen och jag ville bara börja storböla. För barnens skull (min egen värdighet sket jag blankt i vid det tillfället) bet jag ihop och sansade mig.
Efter en stund ser jag i alla fall att man satt en plastmugg över giganten.
Jag ville trots det fortfarande inte gå in i rummet för så stor som den var så var jag 100% övertygad om att den, om den bara ville, hur lätt som helst skulle kunna välta plastmuggen.
Min älskade räddare i nöden, Lisbeth, ser mina skräckfyllda ögon och tar med lite toapapper död på besten.
Efter detta är Lisbeth Idol 2009 :)
Jag brukar ju slänga fram kameran och föreviga det mesta så jag kan lägga ut det här, men jag hade varken sinnesnärvaro eller lust att ta kort på monstret.
I stället kommer en söt tjej - kalasklädd
Amanda är livrädd för vuxna människor som klär ut sig.
Har man barnkalas på Barnens Djungel så ingår det att man blir gratulerad av en jätteapa -
alltså en vuxen människa utklädd till Apa.
Amanda visste om detta, så hon satte sig strategiskt på yttersta platsen av kalasbordet så att jag snabbt kunde bära ut henne när apan kom.
När det väl var avklarat och Amandas andning gått tillbaka till det normala var det min tur att börjag hyperventliera.
Det största spindeln (och då pratar vi S T Ö R ST A) jag någonsin sett kryper på golvet under presentbordet.
Jag går med bestämda steg ut och ber att nån av de modiga (trodde jag !!) karlarna kanske kunde ta ut spindeln.
De tittade på den och vart lite skakis de också.....
Födelsedagsbarnets pappa började "jaga" spindeln med en plastmugg, och vid det laget var min tröja dyngsvettig på ryggen och jag ville bara börja storböla. För barnens skull (min egen värdighet sket jag blankt i vid det tillfället) bet jag ihop och sansade mig.
Efter en stund ser jag i alla fall att man satt en plastmugg över giganten.
Jag ville trots det fortfarande inte gå in i rummet för så stor som den var så var jag 100% övertygad om att den, om den bara ville, hur lätt som helst skulle kunna välta plastmuggen.
Min älskade räddare i nöden, Lisbeth, ser mina skräckfyllda ögon och tar med lite toapapper död på besten.
Efter detta är Lisbeth Idol 2009 :)
Jag brukar ju slänga fram kameran och föreviga det mesta så jag kan lägga ut det här, men jag hade varken sinnesnärvaro eller lust att ta kort på monstret.
I stället kommer en söt tjej - kalasklädd
Kommentarer
Trackback
